natten

nattens starka känsla kryper in i skinnet på mig en skön känsla börjar uppstå. Om det är för att jag vet om att det snart kommer bli lika mörkt ute som det är inne i mig. Eller bara för att jag älskar mörkret och den skräck den sätter i så många människor. Och som den alltid gjort, Folk blir osäkrare på natten och dom vet aldrig vad som rör sig runt hörnet eller i buskar/skogen. När dom är ute och går.
Antagligen därför jag gillar mörkret. Gillar dock inte då nära till mig är ute om kvällarna. Då är det jag som blir den orolige. Känner att jag vill följa med dom dit dom ska och se till så att inget händer dom.
Även fast jag skulle bli nerslagen och dödad till och med vill jag känna att jag var där och gjorde allt jag kunde iaf.
Men som de känns nu, vill nästan jag vara den som går ute och hoppar på folk och slår ner dom. Och blir av med Frustrationen jag har inom mig som måste ut.
Känna något annat än det jag känner.
Smärta
ångest
kärlek.......


vill få befrielse..