Efter alla år jag lidit och genomgått så mycket smärta och ondska har jag kommit fram till en grej hur mycket jag än försökt hjälpa andra och vara en god människa har det bara gjort saker och ting värre för mig själv. Jag trodde väl att jag själv skulle må bättre av att hjälpa andra och ge dom lycka så skulle jag också kunna uppnå det. Men Tydligen fungerar det ju inte så. Och ja alla ni där ute som sitter och tänker det är precis så jag sagt till dig ju. Det är inte lätt att bara vända på en livsstil rakt upp och ner. Har insett nu vad alla år av våld blod skräck och jävelskap har gjort med mig.

Som liten parvel var jag alltid glad och lyckades lägga undan alla problem som kom ivägen för min barndom. Allt var frid och fröjd. Men nu, ja jag vet inte vad jag ska säga. Jag vågar knappt kolla mig i spegeln längre för att jag är rädd att se mig själv i ögonen. Se vilket monster som döljer sig där inne bakom mitt innre.Eld flammor floder av blod och vissnande träd med marken full av aska, det är vad jag ser om våran värld nu. Nästan allt hopp om mig själv börjar försvinna. Vågar inte tänka längre, tankarna har blivit för hemska.Fäller en sista tår. Och den fäller jag för mig själv, och det blir den sista jag någonsin fäller det lovar jag mig själv. Forsätter det så här så vet jag inte vart jag kommer vara om några år. Hur mycket lidande kan en människa ta egentligen innan det brister?
Hur långt orkar man gå.
Hur långt orkar jag gå.....

Vet att jag sagt att jag ska ändra mitt liv nu, men det kan jag inte lova nu när jag börjat tänka så här måste tänka i andra banor. Måste skärpa till mig!,
FÖR HELVETE CHRISTOFFER!! RYCK UPP DIG!
Finns ingen INGEN!! annan som kan göra det åt dig.