hemma.

Dom är precis hemkomna, börjar bli lugnare. Men en då inte, var väl kanske inte riktigt orolig för dom. Är nog något annat antagligen. Ja vet inte vad jag håller på med. Vore kul att få reda på vafan jag själv håller på med. Slits sönder inombords, vill skydda alla, men de går ju för fan inte. De fattar till och med jag, vill vara med alla överallt för att se till så inget händer.Jag måste lägga av med det här, kan inte vara orolig över andra jämt, måste sluta, lära mig att komma ur det här spåret.
Innan jag skadar mig själv. Känner jag vill göra det. Men än så länge hindrar jag mig själv. Eller ja, då jag inte drar och dricker för mycket iaf. Förbannat vare den där flaskan, smakar så gott, och underlättar för känslorna men är endå så farlig om man tänker fel under 2 sec,
Fan ska jag ta mig till. Man vill ju inte vara något HEJ! kom och hjälp mig offer direkt,

Börjar bli förtvivlad, vet om att de finns stöd hos mina vänner, men vill inte utsätta dom för mina problem, har dock gjort det men känns så jävla fel. Varför ska dom få lida bara för att jag gör det. Alla säger dom vill hjälpa men jag vill inte lägga mina tankar och min förbannelse på dom. Dom ska inte behöva veta hur jag tänker. Inte innerst inne iaf, för de mörkret vill jag inte att någon ska behöva se eller få veta om hur det ser ut. Men jag vill bli av med det, för de tärsönder mig inifrån, Det är det förbannade mörkret, som får mig att tänka så ont om andra människor och speciellt om mig själv. Jag vill bli av med det, men hur?
Varför skulle jag av alla jävla människor i världen behöva bli drabbad av ett så starkt och om famnande mörker. Varför kan det inte bara släppa taget.
VARFÖR I HELVETE MÅSTE DET HA SÅ STARKT GREPP OM MIG!!
varför kan de inte bara släppa,
Då jag skar mig i armen så kändes det som att en del av mörkret ran ur kroppen på mig, och det kändes för skönt för att sluta om jag inte hade blivit stoppad hade jag nog inte slutat. Va ska jag göra? Hur jag ska ta mig ur den här skiten. Blir hysterisk.

Vart ska jag ta vägen, vill inte göra något dumt. Inte för att jag är rädd för att skada mig själv utan andra, mitt fysiska välmående skiter jag blanka fan i nu för tiden, har alltid gjort. Kommer alltid göra. Bryr mig bara om hur dom runt om mig mår över dom dumheter jag gör.

Varför kom jag ens till världen då jag bara mår dåligt hela tiden och på så sätt skapar en del lidande för andra, kan nästan tro jag är en martyr fast i mindre skala..

ett litet rop på hjälp är de som rör sig i tankarna men jag klarar inte av att få det ur mig.

jag skiter i stavfel nu för nu har jag blottat mig själv, och klockan är tidigt har sovit dåligt och mår så jävla dåligt... orkar inte bry mig.