Jag har inte funnit mycket glädje här i livet men jag tror jag har funnit en liten sak som iaf kan få mig lite gladare.
Men tyvär kommer det nog inte att kunna göras flera gånger. Vågar jag tro..
Men en grej har jag lärt mig. Jag är inte kristen eller troende men jag har lärt mig att det finns faktist änglar här i världen. Och med tanke på min otur så är jag verkligen glad över att jag fått träffa två av världens finaste av dom.

Igår kväll så drack jag Johanna Jens Johan var med men drack inte, Sara och Virre var så klart på plats. Och som vanligt så blev jag sur då jag fick i mig lite alcohol, men fick reda på en sak som fick blodet på mig att kok. Har aldrig varit så arg slog näven i marken några gånger för att lugna mig men funka inte så gjorde det igen. Funka inte det heller...
Ringde runt til folk jag håller om för att kunna lugna ner mig men funka inte.. Jag tror dock inte att jag bara blev arg för de jag fått höra under kvällen. Utan så som mitt liv är nu känner jag en så stor agrition varje dag, så mörka kännslor och sorg varje dag.
Jag orkar inte med vardagen längre har blivit desperat försöker hitta vad som helst som gör så jag kommer bort från mina tankar jag försöker fly men de går inte. Vart jag än tar vägen så kommer jag inte undan. Det är som ett mörkt hål som blivit satt i mitten av mitt sinne och bara blir störe och störe och de går inte att få det sluta växa, har försökt allt medecin, psykiatiker, vänner ja you name it.
Visst de hjälper för ögonblicket men de håller inte i längden tyvär.
Jag vet inte hur länge jag kommer orka hålla igång med det här utan att rasa ihop och få ett nervsamanbrott. Är väldigt orolig nu inför då jag ska dricka, då jag vet om att mina kännslor blir dubbelt så starka och blir så mycket lättare iriterad. Dock har jag hittat lite tröst i spriten. Så jag tar tbx allt jag någosin sagt til min bror som hadde fastnat i drickandet ett bra tag och som jag klaga på och tracka ner på han då han mådde dåligt och drack... förlåt visste inte hur skönt och vilken tillflykt det var att dricka bort sina problem. Men tyvär vet jag att det inte är en lösning så jag kan inte ta den utvägen även fast det känns väldigt skönt då man dricker.
Så nu är jag på jakt efter ett sett att komma från det här jävla mörkret och kunna avsluta det växande hålet. Men i den här takten kommer det hinna mörklägga hela min så kallade "själ".
Jag börjar bli riktigt orolig saker som jag inte fann något njutning av förut har jag börjat få känning för nu. Eller ja iaf på fyllan. Känslan av att få se mitt eget blod har blivit störe att se denna livsgivande vätska komma ur kroppen på mig.Är väll för jag tycer mitt eget blod är väldigt befläckat av mörker och de kommer ur kroppen på mig då, Att ta en kniv eller något vasst att skära ett sår rakt över armen på mig nu känns skönt... Är det dags att börja oroa sig då ? eller?
Eller kännslan av att vilja skada andra inte psykiskt utan rent brutalt fysiskt. De är inte normalt att tänka så här. Och känslorna har bara blivit större och större nu den senaste tiden. ELler ja enda sens jag krocka så har det exploderat skulle jag väll kunna säga. Allt har bara blivit ett rent helvete. Kännslorna för att skada mig och andra har blivit större.
Men kännslan över att folk bryr sig mer om mig har blivit större med. Jag är ju så jävla van att alltid klarat mig själv och bara hjälpa andra men har som sagt börjat känna att folket runt om mig vill hjälpa mig mer nu än förut.
Visst klart att jag uppskattar den hjälpen dom jag känner vill ge mig...
Men har så svårt att ta imot den då jag vet att dom jag berättar hur jag mår för brukar må dåligt över att dom får veta hur jag mår och underlättar inte dirrekt.

Aja jag ska ut och ta mig en rök med pipan nu orkar inte skriva mer och klaga inte på stavandet för jag är trött som ett jävla as. god natt med er
´´´´