Jag blir hysterisk. Känner mig instängd, vet inte vart jag ska ta vägen, inte sova eller vara. Känns som jag är en börda för alla då jag frågar folk om platser att sova på och umgås med folk hela dagarna.
Känner mig frustrerad till hundra. Vill skada mig för att känna något annat än det jag gör nu slå huvudet i väggen tills jag svimmar. Skära mig, slå händerna i väggen få se blod. Få se något komma ur kroppen som gör så jag lever spelar ingen roll i vilka mängder. Eller ja inte så jag vill se en droppe direkt. Vill forsätta fråga folket runt om mig ifall jag kan få sova hos dom men de krävs skit mycket av mig nu innan jag vågar fråga.
Värsta är att de bara blir värre och värre. Så jag har inte en aning om hur jag ska hantera det. JAG BLIR GALEN!

Och på toppen av allt det här har man blivit ja vet inte rätt ord om man ska säga "kär" eller "förälskad" och nu är de på riktigt. Folket säger försök hitta något fel hos henne så ska du se att du slutar tänka på henne, men jag hittar ju förfan inga fel du är helt jävla perfekt i mina ögon, och de jag hört folk säga som dom tycker är lite negativt får jag bara till fördelar. Dina vackra och glimmande ögon, lite små rufsiga hår och söta leende och din totalt överväldigande personlighet. Du är ju en drömtjej. Bara att få snudda, känna doften från dig och kroppen får på nytt liv och spritter av glädje, och vill kämpa på lite mer, det är helt otroligt.

Synd bara att man är ett jävla odjur hur skulle någon någonsin kunna tycka om mig på så sätt. När man ser ut som jag, och beter sig som jag.
Är bara en stor jävla kluns här i världen.

Snälla någon hjälp mig jag vet inte vart jag ska ta vägen?....