Går man bakom ryggen på någon så slutar det oftast såhär, iaf om man blundar för problemen som är rakt framför ögonen på den god trogne. Älskar dig som förut även fast det här. Kan inte släppa dig, är kär så det värker i bröstkorgen och många sömnlösa nätter där på, och du min bästa vän jag skulle kunna förtro dig med mitt liv, tills nu idag då jag öppnade ögonen på riktigt. Vet inte vad jag någonsin gjort för ont till någon men något måste de ju vara för att bli straffad såhär.
är så jävla ledsen så de värker.... bara av att skriva ordet ger en tår i ögat..
Handen bultar för svullnaden håller på att gå ner antar jag,
man ska inte slå på objekt som är hårdare än en själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar