tankar.

Visa mig den respekten jag är värd, så skall jag ge er den.
Behandla mig så som ni själva vill bli behandlade.
Gör mig bara så ont som ni vet att ni själva kommer kunna klara av när jag ger det tillbaka.
Uttryck dom ord och känslor som ni behöver till mig så skall ni få dom besvarade.

Frukta mig inte för den jag är, utan den jag kan bli.


Blodet rinner ner för halsen likt en tår rinner ner från ögat. SÅ rinner också all min sympati och livsglädje ut med den droppen. Mörkret börjar svepa sig likt en slingrande orm runt mig. Börjar vandra i blindo i hopp om att hitta en utväg. Ser en strimma ljus som blir allt mindre och mindre. Försöker nå den, men ju närmare jag kommer ju mindre blir den.

Ödsla ingen oro på mig, fäll heller inga tårar för den jag är. Kommer aldrig att försvinna vad jag än gör kommer jag alltid finnas hos er, kanske inte i den köttsliga världen men för alltid i era hjärtan.





Ps: ska inte göra något dumt.....