Under ytan.

Alla säger man är så svår läst. Alla säger det inte går att se hur man mår för man har samma uttryck till allt. Å det må stämma, men vad ska man begära av en som till och med glömt hur man uttrycker känslor. Så som sorg rädsla gråt och ånger. Det är lättare att då spegla av allt efter samma uttryck och där av glömma bort allt. Jag får lära mig, kontrolera mina känslor och hur jag ska hantera situationer men även fast jag lär mig värkar det som jag inte kan ta det till bruk. Som nu i denna stund då jag kännde en beröring av lättnad och total befrielse från ilska och ångest, så kan jag inte göra mycket annat än att bli besatt av denna känsla kan inte sluta tänka eller känna ett så starkt begär efter att få uppleva det igen. Att för evigt vandra omkring i mörker ångest och ilska, är inget som önskas en människa. Jag vandrar bokstavligt in the valley of shadow som så ofta uttrycks ur bibeln.... Ser ingen utväg. hjälp...